Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Neurokemisk patofysiologi och diagnostik

Projektbeskrivning


Projektets målsättning är att med neurokemisk och molekylärbiologisk metodik identifiera och studera patofysiologin vid neurodegenerativa sjukdomar.

Ett viktigt mål är att identifiera proteinförändringar kopplade till patofysiologin, så kallade biokemiska markörer. Hypotesen är att biokemiska markörer kommer att vara av värde för:

  1. Diagnostik, som diagnostiska markörer för neurodegenerativa sjukdomar, till exempel Alzheimer. Vi har under de senaste 10 åren utvecklat metoder för bestämning av tau, fosfo-tau och β-amyloid i cerebrospinalvätska (CSF), vilka idag används i klinisk sjukvård. Målet är att vidareutveckla dessa analyser liksom att finna fler diagnostiska markörer.
  2. Theragnostik, som medel att identifiera och monitorera den biokemiska effekten av nya behandlingsprinciper. Att utvärdera klinisk effekt av nya läkemedel för till exempel Alzheimer kräver mycket stora patientmaterial och lång behandlingstid, medan en biokemisk effekt bör kunna identifieras i CSF på ett mindre material och efter kortare behandlingstid.
  3. Studier av sjukdomarnas patogenes, det vill säga som medel att i detalj studera biokemiska förändringar hos levande patienter med neurodegenerativa sjukdomar. Förändringar i biokemiska markörer kan kopplas till kliniska karakteristika, förändringar på brain imaging, liksom kända och potentiella sårbarhetsgener.

    Två huvudprinciper kommer att följas:
  1. Kandidatmarkörer, det vill säga biokemiska markörer för kända patogenetiska processer vid neurodegenerativa sjukdomar. Exempel på detta är tau protein som markör för nervcellsdegeneration och β-amyloid för senila plack vid Alzheimer. Exempel på en potentiell kandidatmarkör är A-synuklein vid Parkinson.
  2. Proteomik, det vill säga olika kombinationen av proteinseparationsmetoder (2-D elektrofores, proteinchips, nano-LC) och masspektrometri (MALDI-TOFMS, ESI-QTOFMS). Syftet med proteomik är att studera så stor del av förekommande proteiner (proteomet) som möjligt, och att via jämförelser mellan tex. sjuk-frisk eller före-efter behandling identifiera nya proteinförändringar.


Stödområde 1: Biomarkörer och genetik

Sidansvarig: Katarina Englund|Sidan uppdaterades: 2013-01-10
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?